"Huset vid havets slut" av Elly Griffiths

Tredje boken om rättsarkeolog Ruth Galloway, som precis börjat jobba efter föräldraledigheten. En oväntad upptäckt när man karlägger kusterosionen vid en by i Norfolk. I en djup klippskreva hittas skelettdelar begravda i sanden. Det visar sig att benen är från 40-talet och att det rör sig om sex män som kallblodigt skjutits ihjäl.
Få personer som var med på den tiden lever fortfarande och när två av dem hastigt dör, så börjar kommissarie Harry Nelson misstänka att det inte är en naturlig död. Spännande och mysig atmosfär, med relationen mellan RG och HN som ytterligare ett moment i boken. När/om kommer hans fru Michele att upptäcka att HN är far till RG's nyfödda dotter, efter ett one-night stand i första boken.
Boken slutar med en namngivningsceremoni för dottern och tydligen börjar M bli misstänksam. Det kommer att bli spännande att följa i nästa bok. Deckargåtan var spännande och hade långa tentakler från dåtid till nutid, och som vanligt så råkar RG ut för att nästan mördas av den skyldige. Men varför måste alltid mördare berätta vad som hänt, vad han tänkt etc. Visserligen bra för boken, men idiotiskt för det innebär alltid att han inte hinner mörda huvudpersonen. Är en person i verkligheten så saktfärdig?