Jag är sedan i höstas medlem av Rebecka-loge nr 60 Anna Cederflycht, den kvinnliga delen av Odd Fellow. Varannan tisdag är det möte och sedan samkväm med något föredrag eller liknande.
I går så var det en syster som berättade om sitt ikonmåleri, och det var inte något som gjordes i en handvändning precis.
Först ett träunderlag, där man lägger på ett tunt tygstycke (gasväv eller dyl) som behandlas med en gelatinlösning. När detta torkat ska man lägga på 10 lager med en kritlösning, som efter torkning behandlas med mer gelatinlösning. Därefter slipas ytan ner till en slät yta.
Sen kalkerar man av ett gammalt mönster. Man får nämligen bara måla bilder som är accepterade som ikon-bilder. Och de kan bara bestämmas på ett ekumeniskt kyrkomöte, och det har man tydligen inte alltför många.
Sen ristar man in konturerna från bilden och därefter fylls dessa i med tunt guld och sen .. kan man börja måla. Färger är bestämda, du får inte ändra dessa hur du vill, men det du får göra som du vill är nyanserna - så färgen ska vara blå. Men du får bestämma om det är ljust eller mörkt eller något däremellan.
Hon hade målat i ca 20 år, och för henne var det avkopplande och terapeutiskt. Fantastiskt vackra bilder, men oj vad mycket jobb man måste lägga ner. Det känns som att det är inget för mig, för jag skulle nog bara bli stressad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar