Munskänkarna och Bourgogne

I går var vi tillbaka hos Munskänkarna Hultsfred-Vimmerby och det var ju jätteroligt! Det kändes ju inte som det var 3 år sen senast, fast det är ju egentligen inte bra, för det innebar att det i princip var samma personer som då. Och det behövs ju förnyelse, eller åtminstone nya medlemmar för att föreningen ska fortleva.

En medlem kom in till G på jobbet och pratade om provningen och om att detta nog var Steens sista provning som ledare, sen ska de flytta hemåt Danmark el Båstad, och det kändes som att vi ville träffa honom och Anneliese en sista gång. Vi har ju pratat om att besöka H-V munskänkar, men det har inte blivit av.

Nu blev det, även om det ju kräver en del planering. G jobbade till 6, så jag tog bussen till V-by från V-vik, vi bytte om på jobbet och sen upp till bussen fr V-by vid 18.30. Samma gamla gäng som tidigare och det var jättekul att ses. Sen till Hulingen och möte med resten av gänget, en bra provning, drygt 50 pers - normalt brukar de vara 35-40. Är numer ca 85 medlemmar, har sjunkit, ty på min tid fanns vid ngt tillfälle över 100 st.

Provningens behållning var Steens föredrag och information. Provningen bestod av 2 vita och 2 röda, en enklare och en bättre Bourgogne, och vi skulle skilja mellan dem och sen fundera på om det var värt prisskillnaden på 300 kr. Men så var inte fallet, ganska goda, men inte så kraftiga och kändes lite mesiga. Men skulle nog funka med rätt sorts mat.

Därefter Boeuf Bourgignon och vi vann en flaska vin på lotteriet - kul. Pratade en hel del med Gertie, ordförande i föreningen, och det var jättetrevligt. Sen bussen åter till V-by och är väntade J som skjutsade hem oss. Han föredrog det, framför att vi sov över. Eller kanske var han bara snäll!

Som helhet en fantastisk kväll och vi måste bli mer aktiva på provningar både i V-by och här hemma i Västervik.

Rebecka-loge och ikonmåleri

Jag är sedan i höstas medlem av Rebecka-loge nr 60 Anna Cederflycht, den kvinnliga delen av Odd Fellow. Varannan tisdag är det möte och sedan samkväm med något föredrag eller liknande.

I går så var det en syster som berättade om sitt ikonmåleri, och det var inte något som gjordes i en handvändning precis.

Först ett träunderlag, där man lägger på ett tunt tygstycke (gasväv eller dyl) som behandlas med en gelatinlösning. När detta torkat ska man lägga på 10 lager med en kritlösning, som efter torkning behandlas med mer gelatinlösning. Därefter slipas ytan ner till en slät yta.

Sen kalkerar man av ett gammalt mönster. Man får nämligen bara måla bilder som är accepterade som ikon-bilder. Och de kan bara bestämmas på ett ekumeniskt kyrkomöte, och det har man tydligen inte alltför många.

Sen ristar man in konturerna från bilden och därefter fylls dessa i med tunt guld och sen .. kan man börja måla. Färger är bestämda, du får inte ändra dessa hur du vill, men det du får göra som du vill är nyanserna - så färgen ska vara blå. Men du får bestämma om det är ljust eller mörkt eller något däremellan.

Hon hade målat i ca 20 år, och för henne var det avkopplande och terapeutiskt. Fantastiskt vackra bilder, men oj vad mycket jobb man måste lägga ner. Det känns som att det är inget för mig, för jag skulle nog bara bli stressad.

"Cat of the Century" av Rita Mae Brown

Ännu en del i serien som handlar om Mary Minor "Harry" Harristeen boende på en gård med sin man, veterinären, och flera husdjur. Mrs Murphy, och Pewter, katter, samt Tucker, en corgi. Dessutom flera hästar, ugglor, opposums, etc. Djuren kan prata sinsemellan och de är dessutom fantastiska på att lösa deckargåtorna som uppstår. De har lukt, ett annat seende och märker saker på ett annat sätt än människorna.

Jag tycker att dessa böcker är jättemysiga, kanske inte alltid att deckargåtorna är de allra bästa, men det finns en hög mysfaktor med djuren.

Denna bok handlar om Aunt Tally som ska fira sin 100-års dag på den skola där hon gick och fortfarande är aktiv för att dra in pengar. Ett stort jubileum, med snöstorm och styrelsemedlem, senare hittad mördad, när snön smälter. Därefter följer fler mord och den var riktigt bra, fast med tanke på allt som Aunt Tally gör, kan jag inte se att åldern känns helt rätt.

Detta var bok nr 18 i serien - kan inte fatta att det är så många. Nu har hon även börjat på en ny serie med hundar istället. Även om jag är kattmänniska ska jag nog ta och läsa även den, för hon skriver mycket bra.

"Från min loge på Dramaten" av Börje Ahlstedt och Lena Katarina Svanberg

Lättläst och faktiskt riktigt intressant. LKS är ju journalist i botten så att den är skriven på ett sätt som är lätt att läsa är ju naturligt.
Sen var det intressant att höra om allt som BA faktiskt har gjort och spelat, även om det var lite väl mycket störst, bäst och vackrast. Och"jag lever för teatern och jag går in i rollerna". Han var jättekompis med Ingmar Bergman och vissa skådisar sågar han totalt, men det känns som att det är väl såna som blivit populära i strid med honom.
Han är bra som skådis, men fortfarande så känns han förfärlig som människa. Dessutom saknas vårdande kvinnor som förr, hans fru har ju stått bakom honom och tagit hand om hem, barn och honom. Kvinnor som gör karriär var förkastligt. Så en bedrövlig typ, men bra skådis.
Undrar om han verkligen lämnat Dramaten och sin singel-loge, som han övertog efter Jarl Kulle, och det var tydligen också en revansch. Hela tiden tjatar han om att han kommer från enkla förhållanden, men man måste ju någon gång acceptera vad som är och gå vidare.

Onsdagsklubben med Maria Gustavsdotter och Ingela Jackholt

I går var vi på Bokia och lyssnade på MG och IJ. IJ var representant för flera mindre förlag och presenterade några olika böcker, både för barn och vuxna. Det var riktigt kul och några idéer fick man. En barnfaktabok "spåra djur", som har bilder och info om djur som man hittar i naturen, spår och spillning.

Därefter kom MG, som var väldigt underhållande och jättekul att lyssna till. Och vad hon hade skrivit mycket, när hon väl började med böcker. Enormt produktiv och snabb.

Utbildad tandläkare som börjat skriva noveller och följetonger i tidningar och sen gått vidare till böcker. En trilogi som utspelar sig i Kalmar om en kvinna på 1500-talet, Gertraud. Flera böcker om Annelie, modern tid på Västkusten, och den som jag köpte. "Flickan på kyrkogården" som utspelar sig på 1800-talet och med en kvinna som huvudperson/deckare. Lät mycket bra.

MG gjorde ett starkt intryck på mig för annars skulle jag inte ha köpt någon bok. Det är ju faktiskt inte många onsdagsklubbar som resulterat i bokinköp.

"De vilseförda" av Kate Atkinson

Har hittat en ny deckarserie - trodde att KA bara skrev romaner i egen stil. Har läst "Museets dolda vrår", så detta har jag missat. Fd polis, Jackson Brodie, Edinburgh, som skilt sig, har problem med ex-fru och saknar sin dotter. Men blir inblandad i 3 olika fall, som handlar om saknade flickor/kvinnor, som senare visar sig hänga ihop.

Den var riktigt bra, välskriven och spännande, så tillvida att man ville veta hur saker och ting hängde ihop. Inte nervpirrande, men bra. Ska nog försöka få tag i de övriga i serien, som finns på vårt eminenta bibliotek.

"The Teaberry Strangler" av Laura Childs

Ännu en bok i "Tea shop mystery" serien (nr 11) om Teodosia och hennes teaffär/kondis, där man serverar te av alla de slag och en mängd bakverk/lunch/mat etc. Tillsammans med Haley som bakar och Drayton som master blender. I slutet finns en serie med recept som ser trevliga ut, men jag har aldrig gjort något av dem. I denna bok fanns dessutom en mängd adresser till hemsidor med te som tema, och dem ska jag titta in på vid tillfälle.

Själva deckarmysteriet är väl inte den bästa, men mysfaktorn är hög. Teodosia, som blir inblandad i alla mysterier, och varför kan man ju fråga sig, hittar en granne mördad i en gränd, och sen rullar historien igång.

Som sagt storyn var inte en av de bättre, men miljön och personerna och stämningen är mysig, och det är för det man läser den.

LC har även skrivit flera andra serier, om Scrapbooking mysteries och Cackleberry club mysteries, alla med samma mysfaktor.

Tre musketörerna och Stockholm

Denna helg har vi varit i Stockholm för att se Tre musketörerna på Stockholms Stadsteater. Vi har väntat länge, eftersom första gången fick vi ställa in besöket pga sjukdom, och sen har det tagit 2½ år innan den gick upp igen. Men den var värd att vänta på!
Vi tog tåget upp lördag morron och sen en sväng på stan, besökte Body Shop, Pocket Shop, Designtorget och handlade lite grand. Vila på hotellet, Sergel Plaza (nära tåg och teater) och sen Café Milano vid Kungsträdgården. Spenat- och skaldjursfyllda pastaknyten med hummersås och en Soave till. Såg inte mycket ut för världen när det kom in, men det var mäktigt och fullt tillräckligt.
Sen till teatern - utsålt. Och vi satt i loge på parketten, och såg väldigt bra. Men vilken föreställning, musik, kostymer, spel, humor och ett jädra drag. Rena rockmusikalen, som Alexander Mörck-Eidem gjort, byggd på Alexandre Dumas bok. 80-tals musik och även nyare pop- och rocklåtar som passade in i berättelsen och texten. Konstant drag och mest förvånande att de alla kunde sjunga, mer eller mindre starka röster, men en härlig upplevelse. Den höll på 3.25 tim inkl en paus, men det kändes inte som så länge.
Fantastiska skådisar; d'Artagnan - James Lund (stand-in, men fantastiskt bra), Athos - Alexander Lycke, Porthos - Leif Andrée, Aramis - Andreas Kundler, Mylady - Frida Westerdahl, Kardinal Richelieu - Gerhard Hoberstorfer etc.

Shopping

När jag var hemma i Nyköping så tvingade jag ut mamma på promenad och gå och titta lite i affärer. Vi gick Storgatan framåt och i ett skyltfönster fick jag syn på Masai kläder och skylten REA. Så på tillbakavägen fick mamma gå hem med semlorna och jag gick in i affären.
Hittade flera fina saker, men naturligtvis var det endast en tunika och kjol som var rea. Övrigt var vårens design, och jag kunde inte bestämma mig, så det blev mer än jag tänkt från början.
Marinblå trikåkjol och brun/rosa tunika. Sen kort klänning eller lång tunika - dels en i jeanstyg och en blå-ruting. Ska köpa marina och blå leggings samt ha en topp under så kommer detta att bli bra.
Blev inte billigt, men kändes bra.

Ledig dag

1 mars gick vi ner i tid och lön, eftersom företaget går lite sämre just nu. Det var en frivillig förfrågan och 93% av alla heltidare accepterade detta. Ett försök att hjälpa företaget, men även rädda kvar arbetskamrater, för om detta ej gått igenom så skulle det ju blivit uppsägningar. 6 tim/vecka, vilket vi lagt som 1 ledig dag i 3 veckor och sen full vecka.

Idag var alltså min första lediga dag och jag har kopplat av och även fått en del gjort.

Har bakat bullar - vet inte när jag gjorde det senast. Blev faktiskt riktigt bra, sen har jag stickat lite, läst, lagt pussel, varit ute och gått i det soliga, men kyliga vädret.

Sen har jag ju naturligtvis varit dörrvakt för Keops, som sprungit ut och in hela dagen. Just nu ligger han bredvid mig i fåtöljen och sover. Så då får ju även jag lite lugn och ro.

Bokrea 2012

Bokrean började när vi var uppe i Sälen, så det blev inte att besöka någon bokhandel den dagen. Jag brukar ju ta vägen förbi bokhandeln på väg till jobbet, bara för att det är så mysigt. Och alltid lyckas ju något slinka ner i korgen.
I år hade jag inte hittat något speciellt i rea-katalogen, men istället skickat efter via internet (fy på mig), och detta är vad det blev. Inga romaner eller deckare, men väl handarbete och träning. Sen får vi väl se hur mycket jag kommer att göra ur dessa. Men de är kul att bläddra i.
Och det var ju bra att jag skickade efter detta, ty när jag kom till bokhandeln några dagar senare blev jag väldigt besviken. Jag kunde inte hitta någonting som jag ville ha. Det jag ville ha, hade jag ju läst. Så det blev en billig bokrea i år.

Sportlov

Vecka 8 var vi på sportlov i Hundfjället tillsammans med G's dotter M och hennes familj, make och barnbarnen M o R, två grabbar på 13 o 11 år samt G's son J. Han skulle egentligen åkt till varmare trakter med kompisar, men eftersom de aldrig kom till skott att bestämma sig, så följde han med oss istället. Och vi hade det jättebra tillsammans.

G och jag åkte i stort sett utför på förmiddagen och sen längd på eftermiddagen, jättehärligt och vi hade fint väder hela tiden utom onsdag fm, då det var dimmigt och ruggigt. Så M och jag tog det lugnt med en promenad istället medan de andra åkte utför. Sen efter lunch bar det av till i

icekarting, dvs go-cart på is. Mycket uppskattat av alla som åkte (inte jag - motorer är inte min grej).

Bilden är från torsdagen när vi åkte Kalven runt, ca 15 km, strålande sol, ngn minusgrad och lagom kuperat spår. Jättehärligt! Det som är allra skönast med en skidsemester, förutom att bara vara ledig är ju att man mår så bra på kvällarna, man har ju varit riktigt nyttig!

Vi skulle egentligen åka hem på söndagen, men på lördagen var det mkt hård vind och sittliften var stängd, mycket vind på toppen och ej så kul att åka, med långa liftköer i de andra liftarna. Så vi bestämde oss för att åka hem på eftermiddagen, och det var skönt att komma hem vid ½ 11-tiden och därmed ha söndagen ledig innan arbetsveckan började igen.

Andra chansen

I helgen var jag hemma i Nyköping för att besöka familjen, men även för att gå till Rosvalla och se Andra chansen. Det är 5 år sen det senast var i Nyköping och då blev det inte av, men nu tänkte jag att nu måste jag passa på. Det vore ju jättekul att uppleva melodifestivalen live, och när det man har boendet ordnat så..
Jag och min svägerska K började med vin och ost hemma hos mamma, och sen skjutsade dottern M oss till arenan. Hon, gravid, skulle hålla mamma/farmor sällskap framför tv:n. De skulle sitta och titta efter oss! Fast inte syntes vi inte.
Mycket folk, plakat, ljud och sponsorbås. Vi började med att besöka toaletten, och där i kön stötte vi på G's bror M, som var där med sin fru. Bjudna av en leverantör och skulle även på efterfesten med artisterna - inte dåligt. Och inte illa att vi faktiskt sprang på varann, bland 4.000 personer är ju chansen inte så stor.
Sen in till arenan, vi satt på läktaren på kortsidan, bakom green room, men långt från scenen. Tur att det fanns två tv-skärmar att titta på. Men ärligt talat så ser och hör man ju bättre hemma framför tv:n. Grejen är ju att det är kul att ha varit där "på riktigt" så att säga. Det roligaste var ju att se allt som hände runt om, som inte syns i tv. Kameror som for runt, personer som lämnade cue-cards, de som ändrade om scenen för varje framträdande etc.
Tyvärr försvann ju arenaljudet inför semifinalerna, så vi såg artisterna, men hörde inget. Kom tillbaka lagom till Sean Banan, och det kunde vi ju ha klarat oss utan!
Tack och lov gick han inte vidare, trots massivt stöd i arenan! Det fanns en massa ungar med skyltar som skrek och tjoade. Torsten Flinck och Top Cats - kändes ganska bra trots allt.
Sarah Dawn Finer var ensam programledare och det gjorde hon riktigt bra!
Sen var sändningen slut, och genast började man plocka ner attiraljer och scen. Vi tog oss till garderoben och efter ca 15 minuter fick vi våra kläder och kunde vandra hemåt i natten. Var riktigt skönt med en promenad efter all ljudnivå och rök och pyro och allt det var.
Dessutom var vi riktigt glada över att vi ej skulle på någon efterfest, utan kunde gå hem och lägga oss!

Böcker lästa under februari

7 - "Sizzling sixteen" av Janet Evanovich
8 - "Agaton Sax och den ljudlösa sprängämnesligan" av Nils-Olof Franzén
9 - "Lägg ut! Episoder ur ett journalistliv" av Bo Holmström
10 -" Ture Sventon i London" av Åke Holmberg
11 - "Anna och Mats bor inte här längre" av Helena von Zweigbergk
12 -"Svärmaren" av Anna Bovaller
13 -"Pompeji - livet i en romersk stad" av Mary Beard
14 -"Furioso" av Carin Bartosch Edström

Flera av dessa böcker har jag skrivit om i enskilda inlägg, så där kan man läsa mer om dem.

"Furioso" av Carin Bartosch Edström

Under förra veckans sportlov i Sälen, läste jag denna bok på kvällarna, och den var jättebra. Förra året var CBE på en bokkväll och berättade om boken, sig själv och sitt skrivande. Hon var en fantastisk person och man blev jättenyfiken på boken, men jag har inte kommit till skott förrän nu.
Men den var väl värd att läsa, en bra story, trovärdigt beskrivna personer och relationer, och en bok man verkligen klev in i och levde med i handlingen och kände med personerna. Och det är inte så ofta man gör det faktiskt!
En kvinnlig stråkkvartett ska samlas på en ö och spela in sista stycket till sin skiva, men en av dem skadar handen och kallar då in en god manlig vän, som haft ihop det med större delen av kvartetten. Och det kan ju bara leda till problem och starka reaktioner från alla håll.
Någon dör och polisen kommer ut för att utreda brottet (om det nu var ett brott?). Det enda jag retade mig lite på var den kvinnliga kommissarien som antagligen kommer att få ihop det med sin nya chef. Det kändes så på det sista sidorna, och om det blir så, så känns det lite väl förutsägbart. Men i övrigt en jättebra bok, definitivt rekommenderbar.